Sweet dreams

I natt hade jag en dröm, en sån dröm man aldrig glömmer. Som var så obeskrivligt verklig, jag var så rädd över den att jag nästan ville gå ner och krypa ner i mammas och pappas säng. När jag har en dröm som är riktigt vidrig, är det sjukt att jag intalar mig själv i drömmen att det inte är verklighet. Då vaknar jag upp med en gång, kallsvettig och bara somnar om igen.

Drömmar tycker jag inte ens borde finnas, för antingen är de så bra att man inte ens vill vakna. Eller så är det sånna som inte borde finnas, de som gör att man inte vill somna om.

I vissa fall tror jag att drömmar visar en vägen. Eller hur man mår psykiskt.
Men nu ska jag sova och hoppas på det bästa.

Godnight everyone!

RSS 2.0