It's not true that I had nothing on. I had the radio on.

Underbar helg.
Men att säga hejdå är det värsta jag vet.
För jag får alltid en klump i halsen som tillslut utbrister i gråt, hur mycket jag än försöker hålla det inne.
Men den här gången höll jag mig tills jag åker i rulltrappan påväg upp till färjan mot Nynäshamn.
Jag letade hysteriskt i fickorna efter min biljett medans min hundratusenkilosväska tynger ner mig.
När jag äntligen hittat min biljett och räcker fram den till tanten i luckan så försvinner klumpen och tårarna rinner.
Jag brydde mig inte, jag lät ingen dömma mig.

Med mina svarta sträck under ögonen.
Med min överpackade väska.
Med mina skavsår.
Så överlevde jag resan.