Porcelain
Som en problematisk och trött tonåring så har jag själv skaffat mig en andledning till att inte skriva så ofta. Att ge tid till att skriva om dagarna har jag gott om, men det handlar mest om att det inte händer så mycket. Det händer nog mer i min hjärna och att beskriva känslor är nog ingenting jag duger till. Men jag har bestämt mig för att ge det ett försök.
Vid Sundbybergs station på tisdagen vid sex tiden, mitt hjärta slog fortare och fortare för varje hundradels sekund som gick.
Där står jag och ser buss 506 åka längst vägen, han sitter längst bak.
Jag tappar kontrollen och springer in till hans armar, jag höll om honom så hårt jag kunde medans jag försökte att hålla tårarna inne och tänkte att jag aldrig mer skulle låta honom gå, aldrig. Han pussar på min panna och säger:
- Jag har saknat dig.
Jag behövde inte säga nånting, han förstog.
Sex månader sen var det vi sågs, jag hade aldrig trott att den saknaden jag haft existerade.
Den andra september kommer jag minnas som en av de stunderna jag ville skulle vara förevigt, när min själ förenades och blev hel igen.
Du är det finaste jag vet, snälla släpp mig aldrig.
Vid Sundbybergs station på tisdagen vid sex tiden, mitt hjärta slog fortare och fortare för varje hundradels sekund som gick.
Där står jag och ser buss 506 åka längst vägen, han sitter längst bak.
Jag tappar kontrollen och springer in till hans armar, jag höll om honom så hårt jag kunde medans jag försökte att hålla tårarna inne och tänkte att jag aldrig mer skulle låta honom gå, aldrig. Han pussar på min panna och säger:
- Jag har saknat dig.
Jag behövde inte säga nånting, han förstog.
Sex månader sen var det vi sågs, jag hade aldrig trott att den saknaden jag haft existerade.
Den andra september kommer jag minnas som en av de stunderna jag ville skulle vara förevigt, när min själ förenades och blev hel igen.
Du är det finaste jag vet, snälla släpp mig aldrig.
Kommentarer
Trackback
